Femtiotalet är ihågkommet som en idag ofatbar idyll. Allting andades optmism; allting blev oavbrutet bättre och svenska folket litade blint på överheten, ledningen ville dem väl och intet ont väntade bakom hörnet. Ack, vad de misstog sig.
I det tysta underfryntlighetens fasad förbereddes ett angrepp på det som folket ansåg vara självklara värden, i lönndom förbereddes en revolution lika radikal som Kuturrevolutionen i Kina, ja det handlade om en kulturrevolution här också
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar